Figurspelet HeroClix har funnits i Sverige i flera år nu och förtjänar verkligen att uppmärksammas. De som fortfarande inte provat detta snabba, mångfacetterade, och nostalgiframkallande spel bör genast kasta sig över den här artikeln för en snabbintroduktion till HeroClix underbara värld.

HeroClix säljs ungefär som Magic och diverse kortspel i starters och boosters. I startpaketen finns utöver figurer även kartor, markörer och annat smått och gott som behövs för att spela. Boostrarna är billigare men innehåller enbart figurer.

Spelets huvudpersoner är seriehjältar, och många av dem är dessutom riktiga superhjältar. I korthet går spelet ut på att två (eller flera) grupper av superhjältar och/eller superskurkar med list, styrka, team-work och en gnutta tur ska försöka besegra sina motståndare. Precis som i serierna alltså. Figurerna är olika starka och ju bättre figur desto dyrare blir figuren vanligtvis att använda. En figurs kostnad mäts i poäng där en medelgod figur kostar ca 50–75 poäng. Matcherna spelas ofta med lag om 100, 200, 300 eller fler poäng, där spelarna (inom vissa ramar) får bygga ihop ett lag som inte överskrider den maximala poängpotten för den aktuella spelomgången.

HeroClix har för närvarande tre parallella produktlinjer: Marvel HeroClix, som bland annat innehåller klassiska figurer som Spider-Man, Hulk och X-Men; DC HeroClix, med trumfkort som Superman, Batman och slemma skurkar som Joker och Penguin; och slutligen Indy HeroClix, som samlar diverse figurer från andra förlag (Dark Horse, Top Cow m fl), till exempel Judge Dredd och Witchblade. Alla de tre varianterna av HeroClix använder samma regler och går alldeles utmärkt att kombinera. Spelplanerna utgörs av kartor med rutnät som representerar så vitt skilda miljöer som fabriker, villakvarter eller Batmans grotta.

Figurerna har fyra grundvärden: Speed, Attack, Defense och Damage. Speed visar hur många rutor figuren kan gå på spelbrädet. Attack-värdet används tillsammans med resultatet av två sexsidiga tärningar för att se om en figur har lyckats träffa en annan figur, vilket inträffar om det sammanlagda resultatet överstiger eller är lika med motståndarens Defense-värde. Damage visar hur många klick i skada träffen ger. HeroClix är nämligen olikt många andra figurspel, inte minst på grund av snurrplattorna som figurerna är fastsatta i. I takt med att figuren tar stryk snurrar man ett visst antal klick (ett ord som kan härledas ur det ljud som uppkommer när man snurrar plattan ett steg) på snurrplattan, varpå nya värden framträder. Ofta blir figuren sämre ju mer påpucklad den blir, men vissa figurer (till exempel Hulk) blir bara argare och farligare. Olika figurer har olika många klick på sin snurrplatta, och när en figur nått förbi sista klicket är figuren ute ur spelet. Motståndaren får då lika många poäng som den besegrade figuren var värd. Flest poäng vid spelets slut vinner.

Utöver dessa grundläggande värden finns även en del extra förmågor som bara vissa av figurerna besitter. En sådan viktig förmåga är typ av förflyttning. Vissa figurer kan röra sig obehindrat i vatten medan andra till och med kan flyga. En flygare behöver aldrig bekymra sig om att hitta trappor till hustaken eller besvära sig med att gå runt skogspartier. Vissa figurer har förmågan att kunna anfalla på avstånd medan andra bara kan hävda sig i närstrid.

De förmågor som kryddar anrättningen är superkrafterna. Till dags dato finns hela 40 olika krafter som till exempel ger figuren förmåga att hoppa upp på hustak, bli osårbar, skapa skyddande barriärer eller gå genom väggar. Superkrafterna representeras av färger på snurrplattan som precis som de fyra grundläggande värdena ändras allteftersom figuren tar stryk. Eftersom en figur oftast bara har ett mindre antal superkrafter är det inga större problem att lära sig känna igen vilka färger som representerar vad.

Det viktigaste för en nybörjare är att skaffa sig kunskap om hur man bygger ett bra lag. Ett lag måste dels ha balans och dels fungera ihop med den övergripande spelidén.

Spelarna ges ett visst antal handlingar baserat på hur stora lag man kommit överens om att spela med. Handlingarna kan användas för att flytta figurer, anfalla eller använda superkrafter. Om man satsar på ett mindre antal dyra figurer istället för ett mer välavvägt lag uppstår lätt en obalans i det att man kanske inte kan utnyttja alla sina handlingar. Det säger sig förstås självt att ju fler handlingar man faktiskt kan utföra, desto större handlingsutrymme får man, vilket i sin tur leder till bättre möjligheter att vinna partiet. För att göra en jämförelse: tänk till exempel vilken fördel det vore att kunna flytta två pjäser i samma drag i schack istället för bara en. En annan nackdel med att välja dyra figurer är att man automatiskt ställer ut en måltavla för motståndaren/motståndarna. Ju större figurerna är, desto tyngre faller de, i poäng räknat. Eftersom poängräkningen utgår från besegrade figurers värde plus poängvärdet av de figurer man fortfarande har kvar när spelet är slut så innebär till exempel förlusten av en 150-poängs figur att gapet mellan ens egen poäng och motståndarens ökar med 300 poäng. En god tumregel är därför att aldrig använda figurer vars poäng uppgår till mer än halva den totala potten för lagbygget, om man inte har väldigt goda skäl (till exempel en spelidé som bygger på användandet av en viss (dyr) figur).

En typisk spelidé kan till exempel vara att spela offensivt, att spela defensivt eller att bygga spelet kring en eller ett par figurer. I ett offensivt spel är det viktigt med momentum, det vill säga att ha god förflyttningsförmåga, många handlingar och helst agera först. En offensiv spelidé bör backas upp med figurer som har höga (10+) Attack-värden, höga (3+) Damage-värden och superkrafter som BCF och Charge. En defensiv spelidé förvaltas vanligtvis bäst genom att man använder figurer med högt (16+) Defense-värde i kombination med superkrafter som Defend, Stealth och skadereducerade superkrafter såsom Toughness och Invulnerability. Att bygga spelet runt en viss figur kräver stor kunskap om figurerna och superkrafterna, och jag skall återkomma till denna spelidé i en senare del av HeroClix-skolan.

Inget lag är oslagbart. Dessutom existerar inget optimalt lag, helt enkelt eftersom det finns möjliga motdrag mot varje tänkbar kombination av figurer. Ett lag som till exempel förlitar sig på RCE kan utmanövreras av figurer med superkraften Stealth som i sin tur kan motverkas med Superman TA (röntgensyn) och Pulse Wave (area-verkande anfall) och så vidare. Återigen blir balansen viktig. Ett lag bör helst inte förlita sig på en (1) superkraft eller en viss typ av figurer utan får gärna ha en mix av närstridsfigurer och figurer som specialiserat sig på avståndsstrid och med fler superkrafter som ger handlingsfrihet. Ett alltför specialiserat lag blir väldigt lätt för motståndaren att läsa.

Starter: Ett startpaket innehållande allt som behövs för att spela, inklusive 8–10 figurer, tärningar, kartor m m.
Booster: Ett paket innehållande fyra slumpvis utvalda figurer, ofta två vanliga figurer och två lite mer sällsynta.
BCF: Blades/Claws/Fangs. En superkraft som ger figuren ytterst dödliga attacker i närstrid.
Charge: Superkraft som tillåter viss förflyttning och närstridsanfall i samma handling.
Defend: En superkraft som tillåter att figurer delar Defense-värde.
RCE: Ranged Combat Expert. En superkraft som höjer figurens Damage-värde i avståndsstrid.
Stealth: Superkraft som skänker figuren förmågan att bli ”osynlig” bakom buskar och möbler.
TA: Team Ability, en förmåga som delas av alla figurer som tillhör en viss grupp (Faction), till exempel X-Men, Avengers eller mer inofficiella grupper som Batman Enemy.

I nästa del av HeroClix-skolan levereras mer konkreta tips. Jag bjuder på en fördjupning i själva spelet: smarta sätt att använda figurerna på, kombinationer och spelidéer. Jag kommer även att leverera recept på hur man krossar sin motståndare sönder och samman på en uppsjö olika sätt.

Till HeroClix-skolan del 2